Klassiskt, men ändå inte

Granny Dan är den bästa boken av Danielle Steel jag någonsin läst. Och det är inte få jag har läst heller. Var i ett skede – man kan väl säga – beroende av dem. Såg jag någon bok av henne jag inte läst måste jag bara läsa den. Och Granny Dan har jag läst flere gånger, utan att förälskelsen skulle släppa.

Boken handlar om, vem annan än, farmor Dan, som just gått bort. Hennes dotterdotter hittar gamla brev och får veta om ett helt liv farmor Dan inte berättat mycket om. Och detta liv sen! Den ryska kungliga ballerinan, med usla levnadsförhållanden som får sin prins till slut. Det är klassiskt Danielle Steel, men ändå inte. Granny Dan är så mycket mer än bara det.

Men jag skall inte förstöra läsupplevelsen med att babbla på om vad den handlar om – i varje fall inte alltför mycket. Istället vill jag påpeka att Steels språk är suveränt. Det är lätt att läsa, även på engelska. Det är som att simma i en stilla sjö, varken vågor eller motgångar. Man fastnar inte någonstans och störs inte av något.

Granny Dan flyter alltså framåt, sakta och stilla. Det är lite som Aura å i Åbo, själva vattnet flyter sakta, men det är så grumligt att man inte ser vad som finns under ytan. Det att språket är stillsamt och sakta betyder inte heller i Granny Dan att innehållet är det. Innehållet rent av springer framåt, ibland joggande ibland för full fart. Men språket, ack det språket!

En sak jag skulle vela fråga Danielle Steel är varför hennes alla böcker är så likadana. Det går i stilen: kvinna är glad, kvinna blir olycklig, kvinna finner lycka igen (oftast i formen av en man). Visst, det är inte bara Steels böcker som följer detta mönster, de flesta kärleksromaner tycks göra det. Det är väl en orsak till att jag slutat läsa dem, har man läst en cirka femtio stycken har man läst dem alla. Så känns det i varje fall för mig. Så att Steels böcker följer detta mönster kan bero på själva genren, mer än på att hon själv skulle välja att skriva så.

Även om Granny Dan också följer detta mönster är boken ändå så mycket bättre. Det beror inte på språket, det är likadant som i andra av Steels böcker. Att boken är så annorlunda beror helt enkelt på innehållet. Det är liksom mera charm, mera glans och mera tragedi. Dessutom handlar det ju om en ballerina, vilket inte är så vanligt.

Danielle Steel har nog här gjort sitt mästerverk, i varje fall om man frågar mig. Numera läser jag ju inte värst mycket kärleksromaner, det finns så mycket annat jag också vill läsa. Men Granny Dan fortsätter att leva kvar i minnet, som den bästa kärleksroman jag någonsin läst. Jag rekommenderar boken varmt för alla vänner av Danielle Steel och kärleksromanen.

(Linda Åkerlund)

Reservera här.