Amerikanska, perfektionistiska psykon

 Bret Easton Ellis American Psycho är fantastisk! Den som gillar hemskheter och psykologiska thrillers gillar nog också den här. Huvudpersonen är äcklig, men charmig, han kan utföra en massa fanskap utan att blinka och har en tendens att vara mallig.

 American Psycho får dig att rysa av fantastiskhet. Allt är fantastiskt och noga utfört, nästan i förväg kalkylerat. Dock är nog huvudpersonen ibland väldigt spontan, men han ger sällan något åt slumpen. De perfektionistiska tendenserna i boken är en av de grejer som gör den så bra.

En annan grej som gör boken bra är själva språket. Att språket flyter i en roman är väldigt viktigt. Om språket inte flyter blir boken svår och tröttsam att läsa. Dock kan språket flyta för en medan det inte gör det för en annan. Vi har alla så olika smak och hjärnor. Men tur är väl det.

 American Psycho är helt enkelt ett måste för dem som gillar psykologiska thrillers. Eller bara allmänt tycker om att läsa om våld, såsom jag. Det är något konstigt med det, att läsa om misär och våldsamheter. Man blir fast i det, man njuter av det. Och detta betyder inte att man själv är en massmördare. Eller terrorist. Ondska och våld fascinerar mig. Jag försöker förstå varför det finns, vem som kom på det och varför vi låter det fortsätta.

Boken är rå, den är otroligt fräck. Den är helt enkelt en av mina favoritböcker – och inte utan att vara värd det. Det är inte alltför lätt att bli en av mina favoritböcker, speciellt inte inom denna genre, om ens inom någon. Jag är ganska kräsen av mig.

 Bret Easton Ellis kan nog sin sak. Han vet hur man skall få läsaren att fastna, så totalt att man inte kommer loss ens då boken är slut. Man vill fortsätta läsa, veta vad som händer sen. Läsa den om och om igen. Tyvärr har jag själv läst American Psycho bara en gång, men jag hoppas på att läsa den minst en gång till i framtiden.

(Linda Åkerlund)